Tänkte jag skulle blogga om min semester. Är nu inne på den 5:e dagen så det börjar bli hög tid.
Sen i måndags eftermiddag har jag befunnit mig i familjens sommarstuga på Takene, Hammarö. Det sa jag hela tiden att det skulle jag inte göra. Det skulle bara bli en massa jobb och ingen vila men för mig
som sitter i bil och på kontor på dagarna så är det avkopplande att jobba med händerna och kroppen. Det blir ändå tid över för ren avkoppling i en solstol.
Sen i måndags har jag inte sett på TV och inte träffat mer än en människa i verkliga livet om man bortser från expediter och såna man möter på väg till och från stranden. Jag börjar fundera på om det skulle vara lätt att vänja sig vid ett sådant här liv. Jag längtar efter att träffa andra människor men så länge solen skiner ibland och jag har något att syssla med så går det ganska bra trots allt. Det blir lite annorlunda rutiner bara.
Idag har jag röjt sly med en röjsåg.
Det var riktigt kul. Jag hade kunnat hålla på ett bra tag till om det inte varit så att det slut på sly.

I morse vaknade jag utan att alla helvetes jävlar gjorde anspråk på min uppmärksamhet. Jag hade sovit djupt en hel natt. Att känna sig utsövd är en underbart skön känsla. Du svävar fram på ett litet moln och inget kan bli fel.
Det regnar floder idag men det gör inget det kan till och med vara bra för affärerna.
Ikväll blir det att bevista premiären för "sommarplaya" på ankdammen. Ska bli spännande att se vad dom har hittat på.
Tråkigt med det här dåliga vädret förstås men det hinner ju ändra sig fram till kvällen.

Idag är det måndag. Jaha, det är väl inget konstigt med det. Måndag helt enkelt.
Mån-dag vaddå mån-dag. Vad har månen med denna dagen att göra? Vad har månen gjort för ont för att för alltid förknippas med denna dag? Den här dagen som alla har så svårt för. Vill man göra sig ovän med någon så är det idag man ska passa på. Mitt kära tidningsbud har absolut fattat galoppen.
I morse satt tidningen visserligen i hållaren men nerknycklad på ett otrevligt sätt.
Det är inte så att hen är mån om att NWT ska få behålla mig som kund. Det tror jag inte på. Försvinner jag så blir det två trappor färre att klättra uppför till samma betalning.
Vem som i slutänden betalar hens lön verkar inte ha någon betydelse.

Varannan onsdag är jag helt ledig i lite drygt ett dygn. Nu är jag inne på kvällen och ska i selen i morgon igen. Det gäller bara att somna så att dagen i morgon inte blir för jävlig. Ska nog byta bort duntäcket till något tunnare nu. Det blir svettigt även om fönstret är öppet.
Har fortfarande inte bestämt mig för vad jag ska göra under min ledighet. Jag vet att jag behöver vila upp mig åtminstone. Jag känner mig ruskigt sliten ibland. Både fysiskt och mentalt.
Idag blev jag färdig köksskåpen. Luckorna är nylackerade i antikvitt med nya handtag och snäppare. Stommarna är nymålade i samma färg både utvändigt och invändigt.
Nu är det bara tapetseringen kvar så är det färdigt sen.
Idag gick en trevlig människa ur tiden. Även om chansen att jag skulle träffa honom igen var ganska så liten känns det lite sorgligt att han är borta.

HStrålande väder vår herre har skänkt oss denna nationens egna dag 2013. Det är ju nästan så man får lust att bada.
Vad gör man då? Jobbar såklart. Spelar egentligen ingen större roll. Det är skönt att att ha ett alibi för att slippa "ha det skönt " på egen hand. Det finns tamigfan inget värre. Man vill unna sig lite avkoppling men att göra det på egen hand? Jag vet inte det känns som någon slags onani. Det kanske är för att man inte är van efter alla dessa år som en parindivid. Men ärligt talat vi gjorde ingenting tillsammans längre för att bekräfta vår paridentitet. Det var liksom dött. Det blev något som kändes obehagligt att beröra.
Till slut fanns det ingenting kvar som vi kunde göra på tu man hand utan att känna sig irriterad.
Då är det ju trots allt bättre att vara för sig själv hur tråkigt det än kan vara.
Jag är rädd för att jag snart kommer att utföra ett mord. Objektet för mina mordiska lustar är en person som befinner sig utanför min ytterdörr nästan varje dag. Jag har ingen aning om hur hen ser ut jag vet bara att hen har retat upp mig till ohälsosamma nivåer. Om hen inte styr upp sitt beteende vet jag inte snart vad jag gör. Jag kommer åtminstone att säga upp abbonemanget på tidningen och det bums. Är jag svensk eller?
Ja eller hur? Känner igen mig i Özz Nujens parodi på svenskens skräck för konflikt.
Det är plågsamt att behöva bli arg på någon Det känns som om den som retar upp en får något slags övertag. Som om den vet att du har svårt att hantera argsinthet.
Det är konstigt egentligen för en stor del av min uppväxt hade jag inga problem med argsinthet. Det var mest min omgivning som hade ont av det. Det är klart att i vuxen ålder måste man lägga band på sig för att fungera i samhället. Det är där som konflikten med stort K knackar på. Lusten att släppa ut den ohämmade aggressionen slås i järn av den inövade behärskningen och konflikten blir invärtes istället för utagerad.
Nej jag ska inte mörda någon jag blir bara så fly förbannad på tidningsbudet som slänger tidningen på golvet istället för att gå ända upp och stoppa ner den i hållaren.

Jaha då har det snart stuckit iväg en vecka till. Regnet har fallit ymnigt och växtligheten suger åt sig och växer som tokig.
Ikväll är det ganska varmt med lite mörka moln hängande i luften. Solen skiner dock fortfarande.
I mitt inre råder kaos milt sagt. Varför det ska behöva vara på det viset kan jag inte förklara. Den herrelösa hunden är ute på nya äventyr. Den har inget minne bara längtan efter ömhet och närhet. Ingen vill veta av den. Den skrämmer mer än den lockar. Opålitlig som den är. Än är den här än är den där. Bryr sig inte om konsekvenser av något slag. Den herrelösa hunden lever och dör i samma andetag.

Kunde sova riktigt länge idag, det var skönt. Annars ärde ofta så när nattten blivit tidig morgon att det kan vara svårt att få till någon riktig sömn.Hade en vidunderlig promenad från gruvlyckan och hem i morse.Fåglarna sjöng som tokiga och solen steg upp som en glödande apelsin i öster. Ibland bara älskar jag mitt jobb. Vilka människor man träffar på . Det är knappt man tror det är sant. En parant dam i min egen ålder kom och satte sig i min bil någon gång vid halvfyratiden på morgonen. Hon var från Trollhättan  och hade varit ute och festat med sina kompisar här i Karlstad.

Idag är det väl ingen som går ut utan mobiltelefon  eller hur. Jodå det är det visst och inte visste hon något nummer till någon som kunde tala om för henne om hon skulle sova på solgatan i Forshaga eller i Skoghall. Efter mycket sökande i minnet kom hon fram till att det var Forshaga som var hennes tillfälliga hem. Pengar eller kontokort hade hon heller inte med sig men det fanns en femhundring i en väska på rummet som skulle kunna användas till ändamålet.

Med ett fast pris på fyrahubndra och solgatan i Forshaga laddad i navigatorn for vi iväg. Efter en stund förstod jag att vi var på väg mot skived. Långt ute i busken ungefär vid hembygdsgården kom vi fram till Solgatan i Skived.

Hade jag släppt av henne där så hade hon inte kommit hem på två veckor. Nej det var inget som stämde. Var hon hade fått Forshaga ifrån det begriper jag inte men det måste ha fötts någonstans i hennes huvud någon gång men dit skulle hon inte den saken var klar. När vi står där uppe i urskogen kläcker hon ur sig att det är gula hyreshus i närheten av centrum där det finns ett systembolag. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Det var såklart Skoghall ho skulle till,självklart. Så det var bara att vända tillbaka till stan och sedan ut till skoghall för ny rekognosering och jodå Solgatan 1 var det hon skulle till. Betalt fick jag och en hundring i dricks samt en kram som tack för hjälpen. Lev väl Yvonne från Trollhättan du var ganska rolig mitt i alltihop.

Håller på och läser en bok om Roland Hassel. Den är ganska underhållande men jag kan aldrig riktigt fatta i vilken tid den utspelas. Han kör en mazda, det betyder 70-80tal men han kan drömma om Rita Hayworth som var född 1918 och död 1987, två år innan bokens utgivningsår. Bara som ett exempel. Stämningen är hela tiden mer 40-tal än 80-tal på något sätt.