Nu är september här. Nej inte sångerskan utan månaden, ha ha. Nu går det inte att låtsas längre. Sommaren är slut och hösten är här. Igår plockade jag svamp, bara en sån sak. Omkring ett kilo Karl-Johan blev det till slut. Jag undrar om det är så att dom
trivs bäst i vägkanten eller om dom finns överallt i skogen. Jag vågar inte chansa och göra av med en massa energi på att stövla omkring i ojämn terräng så jag satsar istället på att ta dom jag ser från cykeln. Det funkar bra och en rejäl cykeltur blev det också.

Britterna tycker om att se naturfilmer till frukost. Det är vad som visas på BBC åtminstone.
Äta eller ätas det är vad det hela går ut på.
Enkelt och simpelt, inga krusiduller. Så länge det innehåller näringsämnen så ska det ätas. Flugor, fiskägg, sothöns och små zebror, allt åker med. Djuren ingår i ett och samma system från plankton och uppåt i näringskedjan. Det är lätt att förstå iden med det hela men vad är meningen med att det visas på tv? Att det är kittlande för oss sofistikerade människor att titta på. En påminnelse om det hårda livet i naturen som vi en gång kommer ifrån och som vi gör allt för att avlägsna oss ifrån.
Vår skräck för vår egen svaghet kommer från den tiden när vi kunde bli upphunna av rovdjur om vi hade stukat en fot.
Vilket djur är du?

Jag gör som i Frödings dikt och går en runda i min barndoms marker.
Huset som vi bodde i är borta sedan ett antal år sedan. Det ansågs inte vara värt att bekosta med underhåll när det låg så nära fabriken.
Jag ville se om äppelträden fortfarande bar frukt. Det gjorde dom tyvärr inte längre. Det var bara enstaka kart som hängde på grenarna.
Just där huset hade stått var det faktiskt en bar berghäll precis. Som i visan. Det var en speciell känsla att stå på just den platsen.
Det var som att det fortfarande fanns spår i luften efter allt liv som varit där.
Jag tog en promenad ner till viken där vi hade båt och badplats. För mig är det en av världens vackraste platser.

Stigen går som i en tunnel genom lövverket

Grannvillan har också dömts ut och kommer antagligen snart att rivas

Den gamla stigen som var en genväg till andra sidan Edsviken

Wennbergsvägen

Ute på Vänern utanför Kristinehamn med Ove Z i hans båt. Vi har fått några aborrar och nu drar vi efter gös. Hoppas snart på napp

Slut på ledigheten och tillbaka på jobbet.
Det känns inte rätt när de flesta andra fortfarande är lediga och vädret öser på med sol och värme. Funderar på en vecka frampå hösten och dra ner till Spanien och bara koppla av. Som det nu blev tog jag mig ingenstans även om jag hann med att göra en hel del. Det skulle vara skönt att byta miljö om så bara för en vecka.

Ännu en dag snart till ända, den första dagen på den andra veckan. Fint väder fortfarande tack och lov.
Fönsterrenoveringen har avancerat från påbörjat till mer än halvfärdigt. Ja faktum är att nu är det bara ett fönster är kvar att måla. Det ligger just nu hos glasmästaren för att få en ny glasruta. Kan jag hämta det före lunch i morgon så kan hela klabbet bli färdigt fram mot kvällen.

Ikväll lever gäddan i viken farligt, det
känner jag på mig. Strax avfärd för fiske-
fänget :)

Som verksam persontransportbranchen (det var väl ett långt och trevligt ord) är jag en beteendeforskare på amatörnivå.
Det är svårt att sluta med det på lediga stunder. Just nu sitter jag i solen på stranden och tittar på vågorna som slår in.
Det är avkopplande och skönt men jag kan inte låta bli att studera mina medmänniskors beteenden.
Snett till vänster om mig ca hundra meter bort sitter en kvinna som inte kan låta bli sitt hår mer än en minut i taget. Det är helt sant och otroligt fascinerande.
Hon har det uppsatt och petar i det var tionde sekund, hon släpper ut det och sätter upp det i en knut för att stilla sig i tjugosju sekunder. Sen pillas det och petas det var tjugonde sekund cirka en minut i taget.
Hon håller alltså på med sitt hår MER TID ÄN INTE. Jag har lust att gå dit och säga till henne att SLUTA HÅLL PÅ MED DITT HÅR JAG BLIR GALEN!!

Putte i parken, musikfestival i mariebergsskogen. Ganska glest med folk men jämfört med den gångna veckans eremitliv så simmar jag omkring i ett hav av människor. Ganska trevligt som omväxling.
Fick höra några låtar med Ulf Lundell och nu lyssnar jag på ett värmländskt hårdrocksband som heter Speranza?
Ganska bra tryck. Hade förtjänat en större publik.

Black Crows. Skönt band med lite sydstatskänsla ala Lynard Skynard.
Jag vilar mig i de svarta kråkornas rede